idag skulle ha varit min farfars 69 födelsedag. istället blev han knappt 59 år, han dog två veckor efter sin födelsedag. snart är det tio årsedan. att tiden går så snabbt, att man nästan glömmer av det. att det blir en vardag att inte tänka på honom.
nedan finns en text som jag skrev i årskurs sju för fem årsedan om just min farfar:

"Farfars namn är Stig Bredén. Han var min och min systers privata barnvakt när vi var små och när mamma och pappa jobbade. Vi stod varandra väldigt nära för att han var den enda på släkt på pappas sida som bodde här i Borås. Han hade en lite lägenhet mitt i centrala Borås, varje gång vi åker förbi eller ser grindarna in börjar jag tänka på honom. Han började röka vid väldigt tidig ålder och år 1996 när han var 59 år gammal, hände det som inte fick hända – han fick en hjärnblödning och dog. Jag förstår det inte än att det är nästan sju år sedan jag såg honom senast. Det känns som en evighets sedan!"

min riktiga farfar var inte den enda äldre mannen som var viktig för mig, jag hade en såkallad "extrafarfar" som jag har vuxit upp med. hjalmar är hans namn. eller var. fick ett samtal för fem minuter sedan av min faster. hjalmar dock fick en timma sedan.
nu sitter jag här, har nog inte insett riktigt vad som har hänt. förnekar sanningen för mig själv. det kan inte vara sant. fan.